Skördarna behöver öka snabbare för att hindra avskogning

Det går att få fram lika mycket mat som idag på halva världens åkermark om grödorna odlas intensivare. Det skulle betyda minskad avskogning, lägre vattenbehov, mindre klimatgasutsläpp och fördelar för biologisk mångfald, enligt en artikel i den kända tidskriften Nature Sustainability.

Befolkningen i världen ökar och till år 2050 beräknas det finnas 10 miljarder människor. Risken är uppenbar att det kommer att ske avskogning för att få fram ny mark att odla på och med det sker förluster av biologisk mångfald.

En grupp av nio forskare från olika länder i Europa har beräknat hur mycket åkermark som kan sparas in (”land sparing” på engelska) om skördarna ökar med optimerad gödsling och om grödor odlas där de ger störst skördar. Eftersom det är en global studie förutsätter den många antaganden och förenklingar för att kunna genomföras.

Maxat eller anpassat scenario

Forskarnas beräkning är uppdelad i två delar. I den ena delen beräknas hur mycket mindre åkermark som skulle behövas om alla grödor fick så mycket näringsämnen som de behöver för att växa optimalt, alltså att de når sin växtpotential. I den andra delen beräknas hur mycket mindre mark som behövs om 16 utvalda grödor odlas där de har bäst förutsättningar.

Forskarna gjorde två olika scenarier. Det ena var ett strikt scenario för att maximera markbesparingen MLS – ”Maximum Land Sparing” – och det andra var ett scenario som var mer anpassat för att ta hänsyn till även andra aspekter TLS – ”Targeted Land Sparing”.

Går att spara odlingsmark

Beräkningarna visade häpnadsväckande att det går att odla lika mycket livsmedelsgrödor på cirka halva den åkermark som används idag om grödornas växtförmåga utnyttjas. En så stor global förändring påverkar odlingens omgivning på flera sätt. I MLS-scenariet skulle kväve- och fosfortillförseln behöva öka med 6 procent medan i TLS skulle den minska med 1-4 procent.

På en del håll i världen pågår en överdosering av kväve och fosfor och på andra håll en underdosering. Att fördela om en del gödsel skulle öka skördarna på ena stället och minska övergödningen på andra platser utan att minska avkastningen. Att mindre mark behövs för odling av livsmedelsgrödor gör också att behovet av vatten för bevattning av grödor minskar.

Läckage av klimatgaser minskar i båda scenarierna och det beror mest på att arealen risodling minskar och därmed även metanavgången från den marken.

Störst nytta blev det när studien riktade in sig på områden där skogens biologiska värden är så höga att just på den skogsmarken ska ingen uppodling ske och där återställning av marker med höga biologiska värden blir möjlig om skördarna av grödor som odlas där ökar.

Den största markbesparingen fanns för typiska småbrukargrödor som durra och linser. Det är inte ovanligt att de odlas med låga skördar för att jordarna är näringsfattiga.

Avslutningsvis är forskarna medvetna om att socioekonomiska faktorer inte ingått i studien. Många odlar med låga skördar och tar därmed en större yta i anspråk än vad som hade behövts, men måste odla för att försörja sig själva och sin familj. Och odling sker inte bara ur ett strikt försörjningsperspektiv utan odling av en viss gröda på en viss plats kan vara betingad av historiska och kulturella skäl. Studien ger ändå en bild av att det går att minska markanvändningen och just genom det förbättra för både klimat och biologisk mångfald.

Källa: The global cropland-sparing potential of high-yield farming. Nature Sustainability. VOL 3, April 2020, 281–289, www.nature.com/natsustain