Bra med individuella klimatstrategier för mjölkföretag

13 mars 2020

Gårdar skiljer i storlek, jordarter, odlingsklimat, och management. I en studie i Pennsylvania, USA, var skillnaderna i klimat- och miljöavtryck mellan gårdar stora. Växthusgasutsläpp, användning av fossil energi och vatten i samband med mjölkproduktion var relativt låga jämfört med Pennsylvanias totala utsläpp.

Mjölkproduktion är viktig för Pennsylvania. Det finns cirka 6 200 mjölkgårdar av varierande storlek och produktionssystem. Jämfört med hela statens utsläpp utgjorde växthusgaserna på mjölkgårdar 1,6 procent, den fossila energin 0,4 procent och åtgången av färskvatten 0,8 procent.

Mjölkgårdarnas miljöpåverkan är relativt liten jämfört med hela statens påverkan. Det kanske största miljöproblemet är ammoniakutsläppen, där mjölkgårdarna står för halva de uppskattade utsläppen från staten Pennsylvania.

Stort inslag av bete minskade växthusgasutsläppen

Resultaten för växthusgasutsläpp varierade stort mellan gårdar och regioner. Klimatavtrycket per kg mjölk varierade från 0,86 till 1,17 koldioxidekvivalenter per kilo energi- och proteinkorrigerad mjölk (FPCM).

Gårdar med lägst påverkan när det gäller växthusgaser var oftast mindre gårdar och gårdar med mycket bete. De mindre gårdarna gödslade ut dagligen och lade gödseln på åkrarna vilket minskade metanproduktionen i gödseln.

Amish-gårdar förbrukade mer energi

Användandet av fossil energi och vattenåtgången inkluderade även det som används vid produktionsmedlens framställning som bland annat foder och gödsel.

När det gäller fossil energi var det mindre gårdar som hade högst värden, mycket på grund av att de köpte in stora mängder foder till sin produktion. Ironiskt nog låg Amish-gårdarna i studien högt trots att deras egen energiförbrukning var minimal på gården.

Den lägsta vattenkonsumtionen hade ekologiska gårdar och gårdar med intensivt bete och mindre behov av spannmål.

Mycket kväve förloras som ammoniak

En övervägande del av det reaktiva kvävet förlorades i form av ammoniak, där förlusterna uppkom från gödsel i stallar och under lagring och spridning av gödsel. När utsläppen för alla gårdar i Pennsylvania beräknades i modellen så var 49 procent av det utsläppta reaktiva kvävet i form av ammoniak, vilket ger ett årligt utsläpp av 66 kilo ammoniak per ko.

Insatser för att minska förluster av reaktivt kväve bör fokusera på att minska eller fånga ammoniakutsläpp. Att spara detta kväve för att användas i växtodlingen kan förbättra kväveeffektiviteten och minska risken för miljöskador.

Skillnaderna i klimat- och miljöavtryck berodde mest på jordtyp och odlingsklimat, därför anser forskarna att särskilda strategier för individuella gårdar är mer effektivt än allmänna strategier för hela staten.

Greppa Näringens klimatkoll är ett exempel där strategierna utgår från den enskilda gården.

Studien i korthet

I studien delades staten in i 7 regioner och upp till 10 mjölkföretag modellerades i varje region. Här återfinns ekologiska gårdar, gårdar med stor betesdrift, endast kvigor på bete och även gårdar med Amish-produktion där ingen fossil energi används i driften och hästar används för flera åtgärder, däremot är arealen liten och i många fall måste även grovfoder köpas in.

Forskarna undersökte och beräknade växthusgaser, vattenkonsumtion, fossil energi, reaktivt kväve, jordtyper, odlingsklimat för regioner och enskilda gårdar i en modell som byggde på observationer under flera år.

Utsläppen av växthusgaser var för alla mjölkgårdar i snitt 0,99 kg koldioxidekvivalenter per kilo energi- och proteinkorrigerad mjölk (FPCM).
Vattenåtgången (blått vatten, det vill säga det vatten som används vid bevattning av grödor, tvättning, djurens konsumtion och kylning av djur) var 43,2 kg/kg FPCM, fossil energi per kg mjölk var i medeltal 0,42 MJ/kg FPCM. Vattenkonsumtionen varierade mellan 8,2 och 27,1 kg/FPCM med ett medel på 13,6.
Fossil energi varierade från 2,1 till 3,4 MJ/kg FPCM.
Reaktivt kväve som här är summan av allt kväve som lämnar produktionssystemet i formerna av NH3, N2O, NO och NO3, var 9,4 g per kg FPCM.

Text: Carin Clason

Källa: Regional environmental assessment of dairy farms av C. Alan Rotz, Robert C. Stout, Michael A. Holly, och Peter J. A. Kleinman, Journal of Dairy Science, april 2020.