Så styrs kväveutlakning i fransk ekoodling

Vad är det som mest styr kväveutlakningen i ekologisk odling? Det försökte en grupp franska forskare ta reda på genom att följa 35 fält under tre år. Ärter och tidiga vallbrott följt av höstsäd var riskabelt och ju oftare fånggröda odlades desto lägre läckage.

Ekologisk odling utan djurhållning ökar och det är viktigt att hushålla med kvävet och ha låg kväveutlakning. En grupp forskare började samarbeta med lantbrukare i norra Frankrike och valde ut 35 ekologiskt odlade fält på 9 gårdar för att följa odlingen under tre år. Skördar mättes och det togs jord- och grödprover för att kalibrera en modell som användes för att beräkna kväveutlakningen. Siktet var särskilt inställt på att studera växtföljdens betydelse.

Fånggröda bra som vanligt

Spannmål var den vanligaste grödan under de tre åren och skörden av höstvete var i genomsnitt 2,8 ton per hektar. För vårsäd var den av samma storleksordning. Lusern skördades tre gånger och den sammanlagda skörden uppgick till i medeltal 8,9 ton. Potatisskörden var 6,7 ton per hektar och för rödbetor 2,3 ton per hektar. Med spannmålsskörden fördes i medeltal 54 kg kväve bort och med lusern 289 kg kväve beroende på stor biologisk kvävefixering.

Halten mineralkväve i marken på hösten indikerar risken för utlakning. Vid skörd fanns i medeltal 65 kg kväve per hektar och det ökade till 97 senare på hösten och i slutet av mars fanns 101 kg per hektar. Minst kväve på hösten fanns efter fånggröda och växande lusern och mest fanns där ärter skördats och där lusern plöjts tidigt.

Baljväxter och tidig plöjning riskfyllt

I medeltal för de 35 fälten utlakades 16 kg kväve per hektar och år. Det varierade förstås mycket mellan grödor men även mellan år med olika nederbörd. Den grödkombination som gav upphov till störst kväveutlakning var ärter följt av höstsådd gröda som utlakade 37 kg kväve och lusern som bröts på sommaren och som följdes av höstsådd gröda utlakade 33 kg kväve per hektar.

Den grödkombination som läckte minst kväve (8 kg kväve per hektar) var spannmål med insådd fånggröda av klöver där fånggrödan tilläts växa vidare tills vintern var slut. Även lusern som inte bröts alls och lusern som bröts på våren och följdes av en vårsåddgröda läckte liten mängd kväve, 9 respektive 2 kg per hektar.

Sammanfattningsvis skriver forskarna att kväveutlakningen var av samma storleksordning som för konventionell odling. Den största förklaringen var stor andel baljväxter och grönsaker vilka kan vara svåra att hantera i både ekologisk och konventionell odling. Ur ett kväveutlakningsperspektiv var de bästa av de elva odlingssystemen på de nio gårdarna de med ofta återkommande fånggröda och lusern som inte bröts på hösten före höstsådd och som samtidigt inte innehöll så mycket potatis eller ärter som följdes av höstsådd.

Källa: Driving factors of nitrate leaching in arable organic cropping systems in Northern France av Lucia Rakotovololona, Nicolas Beaudoin, Aïcha Ronceux, Eric Veneto och Bruno Mary, Agriculture, Ecosystems & Environment, Volume 272 – Feb 15, 2019.