Diken fungerar lika bra som våtmarker

Kväve- och fosforreningen i diken kan vara lika hög som i en väl fungerande anlagd våtmark om diket har en vegetation som bromsar vattnet. Det framkommer i en ny tjeckisk studie.

Böhmen är ett landskap i Tjeckien och där har två tjeckiska forskare undersökt hur mycket kväve och fosfor som kan renas längs ett dike. Även dikets förmåga att göra vattnet mindre grumligt undersöktes, alltså hur jordpartiklar i vattnet fångas upp eller sedimenterar.

Ett 200 meter långt jordbruksdike valdes ut och provtogs under två år. Vattnet analyserades regelbundet både upp- och nedströms och växterna i diket artbestämdes. Växterna klipptes och analyserades när det gällde hur mycket kväve och fosfor de tagit upp.

Renade vattnet från kväve och fosfor

Under de båda åren minskade kvävehalten med 38 respektive 53 procent under det första och andra året. Att halten kväve minskade berodde inte på att det tillkom grundvatten som skulle lett till utspädning.

Översatt till kväveretention per hektar bottenyta av diket motsvarade det 1 070 kg kväve per hektar som medeltal för de båda åren. 53 och 51 procent av fosforn renades under de båda åren. Det motsvarar 142 kg fosfor per hektar dike som medeltal för de båda åren.

Fastläggningen av jordpartiklar i vattnet uppgick till motsvarande 23 och 18 ton per hektar de båda åren. Forskarna tyckte själva att det var mycket, men jämförbart med 29 ton per hektar som de läst om i en studie i en svensk våtmark.

Växterna i diket tog upp näring

I diket växte bland annat bladvass, jättegröe, bredkaveldun. Cirka en fjärdedel av kväveretentionen bestod av upptag i växterna. Mest kväve tog bredkaveldun upp, men det var också den art med störst biomassa på just den platsen. För fosfor utgjorde växtupptaget 17 respektive 10 procent av retentionen de båda åren.

Diken är viktiga för biologisk mångfald

Avslutningsvis påminner uppsatsen om att även diken kan ha stor betydelse för vattenrening. I Sverige finns cirka 90 000 km diken i odlingslandskapet. Om medeldiket har en bottenbredd på exempelvis 0,4 meter skulle den totala dikesytan vara 3 600 hektar. Då går det i alla fall att grovt bedöma den samlade kväve- och fosforretentionen.

Dessutom är diken så bra för den biologiska mångfalden att de är biotopskyddade i miljöbalken. Samtidigt är det förbjudet att utan tillstånd gräva nya diken. Det är en grannlaga uppgift att uttala sig om nettopåverkan på miljön av ett dike jämfört med om diket inte funnits.

Källa: Removal of nutrients, organics and suspended solids in vegetated agricultural drainage ditch av Jan Vymazal, Tereza Dvořáková Březinová. Ecological Engineering. Volume 118, 1 augusti 2018, sidorna 97-103.