Lärdomar av 25 års försök med grön mark

Erfarenheter från 25 års växtodlingsförsök finns samlade i en ny rapport från SLU. Där framkommer tydligt olika grödors förmåga att minska kväveutlakningen men även att fånggrödor inte bara minskar övergödningen utan också ger klimatnytta.

En stor del av dagens regelverk och miljöstöd samt de råd som ges av Greppa Näringen bygger på odlingskunskap som kommer från fyra försöksplatser. Där har en mängd försök gjorts med mark som på olika vis varit vinterbevuxen och gödslats.

De fyra platserna är Lanna med lerjord, Fotegården med mojord i Skaraborg, Mellby med mojord i Halland och Lönnstorp med moränlera i Skåne.

Försöken har till stor del bekostas av Jordbruksverket och SLU. Nu har en ny rapport släppts som sammanfattar 25 års försökserfarenheter.

Under åren har många försök gjorts för att undersöka grödors förmåga att minska kväveutlakningen, bland annat grödor som räknas som så kallad vintergrön mark enligt regelverket. I tabellen nedan jämförs grödor och jordbearbetningstidpunkter med varandra som relativtal.

Kolinlagring pågår!

När många av försöken startade i början av 1990-talet diskuterades inte klimatfrågan som den gör idag. Därför var heller inte kolinlagring i de olika testgrödorna av primärt intresse. Men eftersom biomassa av testade grödor vägts under åren finns nu långa tidsserier som är unika även med internationella mått.

Under den korta svenska hösten producerar fånggrödan 0,5 – 1,0 ton torrsubstans per hektar i ovanjordisk biomassa. Men om rötterna räknas med blir den en betydande sänka för koldioxid motsvarande 320 kg kol eller 1,17 ton koldioxid per hektar och år.

Kommande 25 år

För den framtida växtodlingen pratas ofta om förarlösa traktorer, sensorer och annan mätteknik som hjälpmedel för att optimera produktionen och minska miljöpåverkan. Kan ett annat scenario vara att växttäcket under vintern kommer att bli ett av de viktigaste redskapen i framtiden? Det vill säga att all brun mark under vintern istället hålls grön för att växtodlingen mer ska efterlikna naturen där något ständigt växer. Motivet skulle vara att det är ett slöseri att inte tillvarata även liten tillväxt med kolinlagring och erosions- och utlakningskydd under senhöst eller tidig vår?

Eller hur ser du på det Helena Aronsson, som arbetat med många av försöken och är en av rapportförfattarna?

– Ja, växterna har definitivt en avgörande betydelse för jordens bördighet, minskad klimatpåverkan och minskad övergödning. Att hålla marken grön under större delen av året är viktigt idag och kommer att bli ännu viktigare i framtiden då höstarna blir blötare och varmare.

Att hålla marken grön under större delen av året är viktigt idag och kommer att bli ännu viktigare i framtiden då höstarna blir blötare och varmare.

Och om du får välja en sak som du själv tycker är extra viktig kunskap av det arbete som gjorts, vad är det?

– Det viktigaste är nog att vi har lärt oss så mycket om hur olika grödor, gödslings- och jordbearbetningsstrategier påverkar näringsutlakning och hushållning på olika jordar, både på kort och lång sikt. De långliggande utlakningsförsöken har gett en bra grund för att utveckla bra odlingsmetoder. Utlakningsmodulen i rådgivningsprogrammet Vera är ett exempel på hur vi kunnat använda alla resultat för att ge en helhetsbild över hur man kan arbeta med åtgärder mot kväveutlakning på en gård

Men om vi slutar odla?

Ibland ställs frågan ”läcker det för att vi gödslar eller gödslar vi för att det läcker?”.I ett par av försöken har kväve- och fosforläckaget mätts i mark där odling upphört och marken lagts i vallträda som inte gödslas men som slås av under sommaren (ej skörd).

I dräneringsvatten från lerjorden på Lanna var medelkvävekoncentrationen under 24 år cirka 1 mg kväve per liter vilket grovt motsvarar kvävehalten i regnvatten. I vatten från vallträda på sandjorden på Mellby var den (under 10 år) cirka 5 mg per liter. Det var ungefär samma halt som från mark som odlades med vårsäd och insådd gräsfånggröda som fick växa under hela vintern.

Källa: Utlakningsförsök med vintergrön mark. 1993 - 2017. Helena Aronsson, Lisbet Norberg, Maria Blomberg och Gunnar Torstensson. Ekohydrologi nr 151. SLU. Uppsala