Hur bra är dagens rekommendationer för markkartering?

Hur snabbt ändrar sig egentligen markens fosforinnehåll? Det har undersökts i ett nytt examensarbete vid Sveriges lantbruksuniversitet. I undersökningen ingår data från åtta gårdar där två markkarteringar jämförs med fosforbalanser för samma fält.

Det är viktigt att känna till markens innehåll av fosfor både för lönsam växtodling men också för att ny forskning visar att jordar med P-AL-klass V kan läcka mer löst fosfat. Den generella rekommendationen är att efter en grundkartering omkartera vart tionde år.

Fabian Ringdahl har i sin magisteruppsats vid Sveriges lantbruksuniversitet studerat verkliga förändringar på åtta gårdar. Han har jämfört förändringen i markens halt av fosfor med de svenska långliggande bördighetsförsöken och med gårdarnas fältbalans för fosfor.

Åtta gårdar i Östergötland studerades

I studien ingick åtta gårdar i Östergötland vars växtodling är dokumenterad i programmet Dataväxt. För att kunna ingå i studien behövdes två markkarteringar, där analys av mull- och lerhalt ingick i den ena. Mellan de båda markkarteringarna var det som kortast 9 år och som mest 19 år.

Det behövde också finnas underlag för att kunna beräkna balansen mellan tillförd och bortförd fosfor på fältnivå. På vissa gårdar tillfördes bara mineralgödsel och på andra stallgödsel, biogödsel eller rötslam.

Rekommendationer kring gödsling följs

Vilken av markens egenskaper påverkar mest förändringen av markens P-AL-tal? Det var varken lerhalten eller mullhalten utan just P-AL-talet självt. Ett lågt P-AL-tal i den första markkarteringen medförde en större ökning av P-AL-talet. Och ett högt första P-AL-tal medförde en större minskning mellan första och andra markkartering.

Det antyder att på dessa gårdar följer man rekommendationen i stora drag, som innebär att gödsla mer vid låga P-AL-tal och mindre eller inget vid höga P-AL-tal.

Provta inte för nära hög fosforgiva

Fabian Ringdahl pekar på exempel från gårdarna där markkarteringen kortsiktigt kan ha påverkats av fosforgödsling. På ett fält visar fältbalans gjord över flera år att inte mer fosfor tillfördes än vad som bortfördes. Det borde ha lett till att markens P-AL-tal sjunkit något mellan första och andra markkartering. Istället visade markkarteringen att P-AL ökade från klass III till IVa.

Det antyder att den andra provtagningen visar en ögonblicksbild. Sådana situationer kan inträffa om alla fält på en hel gård provtas samtidigt. Då kan en del prover hamna så att de tas efter en gröda som har gödslats med en hög fosforgiva. Istället vore det bättre att sprida ut provtagningen i växtföljden så att inte provtagning utförs för nära efter att höga fosforgivor applicerats.

Gårdarnas förändring av P-AL i medeltal, deras fosforbalans i medeltal och uträknade förändring av P-AL.

Källa: Hur bra är dagens rekommendationer för markkartering? – Förändringar av fosforhalter i svensk åkermark över tid. How good are the current recommendations for soil mapping? – Changes of phosphorus content in Swedish arable land over time, magisteruppsats i markvetenskap av Fabian Ringdahl vid institutionen för mark och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, 2018.