Samarbete och handlingskraft krävs för att nå klimatmålet

År 2045 skall Sverige inte längre ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, enligt den nya klimatlagen som trädde i kraft vid årsskiftet. I en ny rapport har Jordbruksverket sammanställt vad som behöver göras inom svenskt jordbruk för att bidra till att målet uppfylls.

Jordbrukets klimatpåverkan kommer till största delen från biologiska processer. Det är lustgas från odlad mark, koldioxid från mulljordar, metan från idisslande djur och lagring av gödsel som är de största utsläppsposterna, men även användning av fossila bränslen i till exempel arbetsmaskiner och spannmålstorkar bidrar till växthusgasutsläpp. I rapporten synliggörs att svensk jordbrukssektor arbetar aktivt med åtgärder för att minska växthusgasutsläppen, men att vi behöver bli bättre på att mäta och styra de utsläpp som sker idag.

Handlingsplan och samarbete mellan jordbrukets aktörer

Vi har störst möjlighet att minska klimatpåverkan genom att använda resurser eller insatsmedel effektivt, betonar rapporten. Exempel på detta är att öka skörden i kg per hektar, ha friskare djur och högre tillväxt. Dessa insatser påverkar även lönsamheten positivt och hade genomförts även utan klimatdiskussioner. För att nå längre i klimatarbetet, föreslås en handlingsplan som bör uppdateras var fjärde år som skall tas fram i dialog mellan myndigheter, branscher, forskning och kunskapsförmedling. De insatsområden som rapporten lyfter fram är därför: mark och kväve, lagring av stallgödsel, foder samt omställning till förnybar energi. Dessa områden hade kanske inte lyfts fram så starkt om inte klimatfrågan blivit aktuell.

Kunskap, ny teknik, dataunderlag och styrmedel

Kunskap genom forskning är strategiskt viktigt, och spridningen av kunskap och forskningsresultat genom rådgivning och kompetensutveckling har stort fokus. Vi behöver också bli bättre på att samla in data, bestämma vad som skall mätas och samarbeta kring den data som tas fram. Det är få åtgärder som ger resultat redan imorgon och vissa av insatserna behöver kanske omvärderas. Rapporten ger exempel på några områden och styrmedel som arbetet med minskade växthusgasutsläpp bör fokusera på:

Inom Mark och kväve lyfts till exempel precisionsodling, förbättrad dränering och ökad kunskap om lustgasutsläpp i mark. När det gäller Lagring av stallgödsel har mycket gjorts inom forskningen och här gäller det att kunskaper sprids ut genom rådgivning. Foder står för en stor del av jordbrukets miljöpåverkan, och det är viktigt att finna nya foderråvaror som ger lägre klimatpåverkan, som exempel ges bland annat alger och musslor. Även en förbättrad betesdrift och minskat spill och lagringsförluster lyfts fram. Inriktningen för Omställning till förnybar energi borde vara att alla fossila bränslen har fasats ut till år 2045, men det anses vara en alltför stor målsättning. Här krävs en stor teknikutveckling och politisk styrning för alla sektorer i Sverige. År 2015 stod jordbrukets arbetsmaskiner för 14 procent av de totala utsläppen för alla arbetsmaskiner i Sverige. Kunskap för beslut och uppföljning är det femte insatsområdet och här är Greppa Näringen en viktig del.

Källa: Hur kan den svenska jordbrukssektorn bidra till att vi når det nationella klimatmålet? 2018. Tobias Markensten, Per Bodin, John Andersson, Anna Hagerberg, Liselott Samuelsson, Johan Loberg, Torben Söderberg, Magnus Bång, Lena Niemi Hjulfors, Göte Frid och Ulrika Franke. Rapport 2018:1 Jordbruksverket.