Utskriftikon
Greppa näringen

Rådgivning lantbruk
och miljö tjänar på

NYHET FRÅN GREPPA NÄRINGEN

Betesstrategi påverkar klimatet

Foto: Carin Clason

Betesstrategin påverkar klimatet

12 september 2017

Högre betesbeläggning gav lägre utsläpp av växthusgaser per kilo slaktad vikt. När kolinlagring i mark inkluderades i analysen minskade klimatpåverkan med mellan 12 och 25 procent, vilket gjorde att skillnaderna mellan intensiv och extensiv betning var försumbara, enligt en kanadensisk studie.

Studien jämförde olika betesstrategier i en livscykelanalys som sträcker sig över 8 år. Livscykelanalys (LCA) är en metod för att åstadkomma en helhetsbild av hur stor den totala miljöpåverkan är under en produkts livscykel från råvaruutvinning, via tillverkningsprocesser till slutanvändning. I ovanstående studie har analysen stoppats vid gårdsgrinden. Klimatkollen som görs via Greppa Näringens rådgivning liknar den livscykelanalys som gjordes i den kanadensiska studien, men här saknar vi ännu en metod för att beräkna kolinlagring.

Betesstrategierna varierade

Betesstrategi påverkar klimatet i köttproduktionen genom sin påverkan på metanutsläpp, daglig tillväxt och förändrat kolförråd i marken. I den kanadensiska studien jämfördes fyra olika betesscenarier för en modellgård med 120 kor, rekrytering och fyra avelstjurar. Kalvarna föddes upp på gräs och slaktdjuren slutgöddes med spannmål. I alla försöksleden ingick även ”swath grazing”, vilket innebar att skördad helsäd av rågvete betades ute på fält.

De fyra strategierna var:

  1. Extensiv kontinuerlig betning för alla djur med cirka 5 hektar bete per ko med kalv
  2. Intensiv kontinuerlig betning för alla djur med cirka 2,5 hektar bete per ko med kalv
  3. Extensiv kontinuerlig betning för ko med kalv och rotationsbetning med medelbeläggning vid vidareuppfödning av slaktkalvar.
  4. Intensiv kontinuerlig betning för ko med kalv och rotationsbetning med medelbeläggning vid vidareuppfödning av slaktkalvar.

De totala växthusgasutsläppen var 10,2 procent större för extensiv betning jämfört med intensiv och 7,5 procent större för extensiv jämfört med intensiv när vidareuppfödningen med medelbeläggning ingick. Utsläppen per kilo slaktad vikt varierade från 24,1 till 26,6 kilo koldioxidekvivalenter och var lägre vid intensivt bete. Det intensiva betet hade dock högre energi- och råproteininnehåll samt lägre fiberinnehåll än det extensiva. Resultaten visar på vikten av att förbättra gräskvaliteten för att minska växthusgasutsläppen från fodersmältningen och i förlängningen de totala växthusgasutsläppen.

Metan från fodersmältningen var största källan till växthusgasutsläpp (67–68 procent av det totala) och oberoende av betesstrategi, följt av lustgas (14–16 procent).

Kolinlagring är svår men viktig att bestämma

I medeltal lagrade extensiv betning in kol med 62 kilo per hektar och år, medan intensivt bete lagrade in 10 kilo kol per hektar och år.

I denna studie beräknades kolinlagringen med en modell som bygger på både korta och långvariga betesstudier. Författarna poängterar att uppskattning av betesstrategiernas påverkan på kolinlagringen är komplexa därför att koldynamiken på beten innefattar påverkningar av klimat, jordmån, växtarter och olika typer av management.

När markens kolinlagring ingick i analysen av växthusgaser minskade växthusgasutsläppen per kilo slaktad vikt med 12–25 procent beroende på betesstrategi. Den största minskningen visade de extensiva betesstrategierna. För de intensiva strategierna var minskningen av växthusgasutsläpp mindre (12–13 procent) detta förklaras av att kolinlagringen var mindre vid högre beläggning på naturbetena och av att mindre mark behövdes i de strategierna.

Det är relativt få LCA-studier som innefattar kolinlagring när de uppskattar gårdens klimatpåverkan, men siffrorna har stöd i andra studier som innefattat kolinlagring.

I sin sammanfattning poängterar författarna att det är viktigt att ta med alla växthusgasutsläpp och ”sänkor” inom idisslarnas produktionssystem när deras miljöpåverkan skall uppskattas och de pekar på värdet av livscykelanalysen. De säger också att betesmarkerna ger oss mer än mat och fiber, de har ekologiska värden och tjänster som även de behöver läggas in i en livscykelanalys för köttproduktion. En annan synpunkt som de vill föra fram är att de inte fullt ut har beräknat effekter av långsiktig hållbarhet. Till exempel kan den extensiva strategin, som kräver mer betesmark, ge mer långsiktigt värde för det ekologiska betessystemet än den intensiva, som producerar kött mer effektivt i det korta perspektivet.

Källa: Alemu, A.W., Janzen, H., Little, S., Hao, X., Thompson, D.J, Baron, V., Iwaasa,A., Beauchemin, K.A., 2017. Assessment of grazing management on farm greenhouse gas intensity of beef production systems in the Canadian Prairies using life cycle assessmentlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Agricultural Systems 158 (2017)1 -13

Sidan uppdaterades 2017-09-12 av Teresia Borgman

Relaterade nyheter

Kontakt

Redaktör för nyhetsbrevet

Teresia Borgman

073-612 04 24

Prenumerera på nyhetsbrevet

Vill du prenumerera på Greppa Näringens nyhetsbrev och få de senaste nyheterna inom miljö och klimat till din mejlbox två gånger i veckan?

Klicka här för att prenumerera

Greppa Näringen är ett samarbete mellan Jordbruksverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, LRFlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och länsstyrelsernalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Jordbruksverket
Lantbrukarnas riktförbund
Länsstyrelserna
EU

Greppa Näringen. Telefon växel: 0771-57 34 56. E-post: info@greppa.nu. Postadress: Box 12, 230 53 Alnarp