Utskriftikon
Greppa näringen

Rådgivning lantbruk
och miljö tjänar på

NYHET FRÅN GREPPA NÄRINGEN

En fjärdedel av förstakalvarna kalvar bara en gång

Foto: Carin Clason

En fjärdedel av förstakalvarna kalvar bara en gång

03 februari 2017

Endast en kalvning får 25 procent av de danska förstakalvarna, innan de försvinner ut ur besättningen. Det är dock stora skillnader mellan besättningarna, det framkommer i en studie av Seges Kvaeg och Agro Tech i Danmark, som följt upp 380 000 förstakalvningar från år 2009 till 2012.

Av de 25 procent förstakalvare som utgår från besättningen, slaktades cirka 75 procent, 15 procent dör och cirka 10 procent säljs till liv. (Red. anm. I Sverige är medelutslagningen också runt 25 procent enligt Husdjursstatistiken). Risken för att de dör eller blir avlivade var markant högre i början av laktationen. I senlaktation (300 dagar efter kalvning) steg risken igen för att bli slaktade och då var orsaken oftast att de inte hade blivit dräktiga.

Vad orsakar utslagningen

I mycket tidig laktation, mindre än 15 dagar efter kalvningen var svår kalvning eller en dödfödd kalv den mest betydande orsaken till att förstakalvaren dör tidigt efter kalvningen. Därutöver visade analysen, att kvigor som kalvar vid hög ålder (över 27 månader), har större risk för att dö nära efter kalvning. För Holstein gällde det också för kvigor som kalvade mycket unga (under 22 månader).

Kvigor, som växt upp i besättningar, som köper in kvigor från många besättningar, har större risk att dö än kvigor som är uppvuxna i besättningar som inte köper in kvigor. Holsteinkvigor som betäckts med privat tjur hade större risk att dö jämfört med de som blev inseminerade. Detta kan bero på att de privata tjurarna troligen hade ett i genomsnitt lägre födelseindex än husdjursföreningarnas tjurar.

Stor skillnad mellan besättningarna

I de bästa 10 procenten av besättningarna får 88 procent av kalvarna en andra kalv, motsvarande siffra för de tio procent sämsta var 68 procent. I analysen framgick det att orsaken till stor del var skillnad i management. Framgångsfaktorer var god djurhälsa, hög avkastning, god fruktsamhet och färre inköpta djur. Besättningar där fler kvigor dör än genomsnittet hade en stor andel dödfödda kalvar, högre utslaktning, fler ämnesomsättningssjukdomar och sämre avkastningsutveckling från första till tredje laktation.

Inkalvningsålder och flytt

Med hänsyn till överlevnad är den optimala inkalvningsåldern 22–24 månader för Jersey och cirka 24 månader för Holstein. För alla raser är det viktigt att kvigorna har rätt storlek vid kalvningen för att slippa kalvningssvårigheter.

Runt en tredjedel av förstakalvarna i undersökningen blev flyttade före kalvningen, antingen till ett annat stall i besättningen eller till ett kvighotell. Det spelade ingen roll vart kvigan flyttades. Däremot hade det betydelse för överlevnaden om den dräktiga kvigan föddes upp i en besättning som tog in kvigor från flera besättningar eller om det var en förhöjd risk för utslagning i den uppfödande besättningen. Det var inget som tydde på att det är en större risk med att flytta kvigorna till en annan besättning eller kvighotell, så länge som smittläget är lågt och omvårdnaden god.

Det är både en stor ekonomisk och miljömässig vinst att kvigorna får en lång levnadstid i besättningen och att de åtminstone betalar tillbaka de pengar de kostat i uppfödning innan de utgår från besättningen.

Relaterade nyheter

Kontakt

Redaktör för nyhetsbrevet

Teresia Borgman

073-612 04 24

Greppa Näringen är ett samarbete mellan Jordbruksverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, LRFlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och länsstyrelsernalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Jordbruksverket
Lantbrukarnas riktförbund
Länsstyrelserna
EU

Greppa Näringen. Telefon växel: 0771-57 34 56. E-post: info@greppa.nu. Postadress: Box 12, 230 53 Alnarp