Norska klimatrapporter kartlägger lantbruket

Hur kan norskt lantbruk bidra till att minska utsläppen av växthusgaser? Det är en av frågeställningarna i en färsk utredning på uppdrag av det norska lantbruks- och matdepartementet.

I en omfattande utredning har Norge kartlagt lantbrukets koppling till klimatförändringarna mot bakgrund av den femte huvudrapporten från FN:s klimatpanel. Arbetsgruppen bakom rapporten har sammanställt forsknings- och utredningsmaterial om både jord- och skogsbruk.

Utsläppen kan minska med 20 procent

Sedan 1990-talet har utsläppen av växthusgaser från norskt lantbruk minskat betydligt. De främsta orsakerna är färre nötkreatur samt ökad import av livsmedel. Enligt rapporten kan utsläppen från lantbruket minskas med ytterligare 10-20 procent fram till år 2030, både genom direkta åtgärder och indirekta åtgärder som att öka kollagret i marken eller ersätta utsläppsintensiva produkter. På samhällsnivå har debatten i Norge, liksom i Sverige, haft ett ökat fokus på matvanor och matsvinn. Enligt rapporten är ändrad livsmedelskonsumtion med lägre klimatavtryck en av strategierna för att minska utsläppen av växthusgaser.

Effektivare djurproduktion

På gårdsnivå kan andra åtgärder vara mer verksamma än de som värderas på samhällsnivå. Inom djurhållningen kan det handla om ökad effektivitet, som fler kalvningar per ko, eller om fodrets påverkan. Enligt en studie av 30 mjölkgårdar finns potential att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent. Detta genom systematiska förbättringar inom odling av foder, foderhantering, utfodring, uppfödning, fertilitet, djurhälsa och avelsarbete.

Behövs kunskap om kollagring

Inom växtodlingen handlar det om att minska utsläppen av växthusgaser, lagra kol i marken och producera bioenergi. Tillförsel av biokol är den åtgärd som har störst förväntad potential att lagra kol i åkermark men här behövs teknologiutveckling och utvärdering, skriver rapportförfattarna. Att lägga om en ensidig växtodling till en mer varierad växtföljd, att odla växter med djupare rotsystem och att plöja ned växtresterna djupare är andra områden med potential, men där kunskap saknas.

”Klimatsmarta landskap”

Det finns också behov av kunskap om potentialen i så kallade ”kolräkenskaper” för varje gård eller fastighet, om ”klimatsmarta landskap” och om olika landskapselement med potential att lagra kol, som exempelvis buffertzoner, trädplanteringar och områden med gödsling för större produktion och rotmängder.

Rådgivning viktigt

Arbetsgruppen anser att det är särskilt viktigt att etablera rådgivning och följa upp klimatåtgärder hos enskilda lantbrukaren, antingen för gården som helhet eller för enskilda beståndsdelar i verksamheten. Man anser även att det behövs mer kunskap om kostnader, eventuella vinster och kostnadseffektiviteten av olika klimatåtgärder i lantbruket.