Vall i skyddszonen minskade utlakningen av fosfor

Vall i skyddszonen ökade jordens förmåga att släppa igenom vatten och minskade andelen löst fosfor som sköljdes ut med dräneringsvattnet. Det visar nya försök från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

På ett försöksfält på mellanlera strax söder om Uppsala har det sedan 2010 gjorts försök med att mäta vilken effekt skyddszoner har på läckage av fosfor i både dräneringsvatten och som ytavrinning. Forskarna testade tre olika odlingsmetoder i skyddszonen: konventionell höstbearbetning, permanent och oskördad vall och vall som skördades en gång.

Vallen ökade infiltrationen betydligt

Försöksrutorna med permanent vall och med skördad vall visade sig ha 2-5 gånger högre genomsläpplighet av vatten än rutorna som var jordbearbetade på hösten. Vallen förbättrade alltså infiltrationen och minskade risken för stående vatten och därmed risken för att fosfor rinner iväg från fältet tillsammans med jordpartiklar.

Mer fosfor i ytavrinningen

Däremot visade försöken att koncentrationen av partikelbunden fosfor och löst fosfor ökade i det vatten som rann av från ytan på den permanenta vallen, jämfört med försöksrutorna med bar jord.  Samtidigt var det bara två tillfällen med ytavrinning under försöket, vilket är för få tillfällen för att generalisera. Mätningarna kommer fortsätta för att fånga fler vädersituationer.

Mindre fosfor i dräneringsvattnet

I dräneringsvattnet var det 22 procent och 12 procent lägre halt av löst fosfor från den permanenta vallen respektive vall som skördades än i försöksrutorna med bar jord. För partikelbunden fosfor var det motsvarande 26 och 23 procent lägre koncentrationer i de båda vallrutorna. Skillnaderna var inte statistiskt signifikanta. Säkerställd skillnad i reaktiv fosfor för vallrutorna jämfört med höstbearbetning skedde vid enskilda provtagningstillfällen under 2012 och 2013.  

Källa: Jordbearbetningen sårsrapport 2014. Nr 132. Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala. Läs hela rapporten...